TJOHO!
Eftersom jag började med en hälsningsfras så skippar jag den här nere, fast jag brukar kanske inte säga hej i början av mina inlägg... aja nu har jag i alla fall sagt det så TJOHO på er alla små muppar! Idag har varit en sån där lycklig/skrämmande dag, den började med att jag vaknade upp hemma hos Adam - fast jag trodde att jag var hemma, vilket var riktigt spooky, efter någon minut insåg jag faktiskt att jag var hemma hos Adam. Efter att ha morgonmyst med Adde så tog jag tåget/bussen till skolan (jag är lite skum för jag tar tåget från hofors till sandviken sedan tar jag buss till gävle från sandviken. Det är mest för att jag tycker om att åka buss och för att inte komma föööör tidigt till skolan) där min första lektion bestod av naturvetenskaplig världsbild och meningen med livet (den passar mig för den är också lite skum). Resten av dagen flöt på och under hela engelskalektionen så låtsades jag vara Barack Obama och det var riktigt trevligt. Nu sitter jag här med Tildis och snackar massa strunt (hon är så störtskön att jag bara vill kittla henne under hakan) som man gör med en riktigt BFF. Snart ska tåget ta med mig hem till min lilla Addelito, the King of Kling och vi ska göra det vi gör bäst... jag tänker inte avslöja vad det är (mohahaha) men sluta tänka i dem banorna, det är inte pervert!
See you later alligators!
DET ÄR FEMTIOÅTTAN!!!
MICKE ÄR FEMTIOÅTTAN!!!
Over and out!
MÖÖÖH!
Over and out!
Book frenzy!
Men nu ska jag dra tillbaka och mysa ner mig i min stora säng och läsa lite om Rose och Lissa
Va skönt!
Jag har storstädat och möblerat om i mitt rum - det blev förträffligt bra, om jag får säga det själv.
Jag är nu klar med min penicillinkur så imorgon ska jag äntligen börja träna igen... inte för att jag har saknat det egentligen - känner mig grymt seg och min julmage som jag inte trodde kunde växa något mer har blivit större xD Men under julen ska man lägga på några kilon så man får motivation och tränar ännu hårdare... det är i alla fall vad jag säger till mig själv, medan jag sitter i min säng och vräker i mig pannacotta. När jag äter pannacotta så saknar jag bara Tildis - pannacotta är liksom våran thing. Så nu sitter jag här med min pannacotta och är deprimerad. Deprimerad över min julmage och att min lilla Tildis inte är och uppmuntrar mig under min nu patetiska stund.
Bjuder på en bild som jag snott från matildas blogg.
Peace homies