hokum

Vad ska man göra när man inte vet vad man ska göra?

Förra veckan var jag på en teater med min klass, teatern hette kung Lear och det är ingen annan en Shakespear som har skrivit den. Förut när jag tänkte på Shakespeare så tänkte jag på tragedier, nu så tänker jag på clownansikten, pipiga röster och skratt. Pjäsen kung Lear var inte som någon annan teater jag har varit på, det var som om vi i publiken var med i själva pjäsen och vad vi gjorde påverkade vad som hände. Jag tackar gudarna att vi inte satt på första raderna för de som satt där blev utpekade, smått hånade och några tvingades till och med gå upp på scen. Men jag älskar när publiken är med på det viset, man känner sig delaktig i vad som pågår och så länge jag själv inte blir tilltalad av skådespelarna eller måste kliva upp på scen så är det helt fantastiskt.

Teatern vi var på hette som sagt kung Lear och handlade om en kung som skulle dela upp sitt rike mellan sina tre döttrar, men för att bestämma hur mycket av riket döttrarna förtjänade så skulle de förklara sin kärlek för sin far. Den som tillkännagav sin kärlek på bäst sätt skulle då få mer än de andra. Två av de tre döttrarna var snabba med att förkunna sin kärlek medan den tredje som var kungens favorit vägrade, kungen blir rasande och avsäger hennes arv. Det är grunden i teatern och efter det så spårade just den här teatern ganska totalt, ibland missade man lite av själva handlingen när skådespelarna improviserade lite för mycket. Om jag inte hade läst på om teatern och handlingen före skulle jag ha känt mig lite (läs: mycket) lost.



Jag måste dock säga att det var en annorlunda men skitrolig teater :D

Adieu!

Vilken dröm det vore, att leva under antiken. Homeros oxh Aristofanes. Alla historier har en grund i antiken, alla präglas vi klassikerna Odysséen och Iliaden. Det kommer aldrig att glömmas bort, antiken är där allting startade och där allting uppkom. Genom tiderna har det ändrats men vi tittar tillbaka på Iliaden och tolkar det på olika sätt varje gång vi läser det. En mening ändras utifrån vad vi har varit med om och upplevt, men alla meningar har betydelse för alla människor. 

Två hela dagar och nätter drevs han av väldiga vågor och i sitt hjärta, gång på gång, såg han döden i ögat

Komedi fanns och finns fortfarande, vi skrattar åt samma saker då som nu och jag tror att de i framtiden kommer skratta lika mycket som vi har gjort. Aristofanes och hans råa komedier, öppna hån och sexella insinuationer, där var man inte rädd och vågade förolämpa de högt uppsatta - för visso gjorde man det i smyg genom teatern. Aristofanes förstod också mycket väl att det egentligen var kvinnorna som styrde - liksom undermedvetet.

Samma händelser och samtal åter igen och eftersom jag inte lärt mig något nytt är mitt svar detsamma. 

Jag suger på orientering, men efter dagens skogskutning behöver jag aldrig igen känna panikångesten som kommer när man tror man vet var man är, men sen har fel. Nu ska jag sova och hoppas på att huvudvärken är borta när jag vaknar.

Makt är någonting som alla vill ha, till och med amöban som sträcker ut sin encelliga kropp gör det inte av nytta utan av vilja till makt! Är det så? Är alla människor, alla ting så maktgalna?